matilda

Jag ska berätta en liten händelse ur mitt liv. Eller snarare ska jag förklara den här bilden.
Den är ganska intetsägande i sig. Sanningen är att denna båtresa började med ett härligt mål vegetarisk pyttipanna. Alla var glada och åt som hästar (hade levt på vitt bröd och pasta i en dryg vecka). Ett tag senare lade vi oss på golvet för en sovstund, en jobbig sådan eftersom jag inte kunde sträcka ut mina ben. Kände mig lite konstig, men visste inte om det var pga de böjda benen eller om det berodde på något annat. När jag minst anade det var jag tvungen att grabba åt mig en pawse och ut flög min pyttipanna. JAG HADE FÅTT INFLUENSAN.
Där på Destination Gotlands vackraste snabbfärja låg jag döende och miserabel med tömd kropp och böjda ben. I brist på fysisk kraft fick Siri sätta på mig skorna, och sedan började helvetesfärden mot terminalen.
Som en liten ungjävel knuffade jag mig fram med en fet ryggsäck. Där alla står och vinkar glatt åt sina ankommande nära och kära sprang jag nu ut och storgrät. Vilken show jag bjöd på!!!

Mamma fattade ingenting, innan jag i ren desperation hulkade "VI MÅSTE ÅKA HEM NUHUHUHUUUUÄÄÄH!!!!"
De resterande dagarna var det värsta jag varit med om med 41 graders smäktande feber och oförutsägbara fall, av ren utmattning.
Tur att jag överlevde va!?

Tack för mig. /Eder stjärnförfattare