ett litet steg för mänskligheten


Igår åkte jag till Milano själv. Skulle hitta en viss parkering, men hamnade långt åt helvete fel. Hittade dock en parkering och en metrostation, så allt ordnade sig ändå. Det enda stället jag vågade åka till var Duomo, det kändes som ett säkert kort. "VAFAAAN GÖ JA NU DÅ?" tänkte jag när jag kommit fram. Satte mig ner och åt ett äpple för att fördriva lite tid. Svetten rann, och mina skinnkängor gjorde inte situationen lättare.

Jag letade upp ett H&M och köpte mig en finfin roströd tröja, med såna förstärkningar på armbågarna. (Tror du har en sådan Jozens!?) (Du med Milly?) Efter det blev jag hungrig så jag gick till....DONKEEEEN!!!
Alessandra och Imma var också i staden, så jag och förstnämnda gick till Zara. Jag shoppade en vacker vit blus, något som jag verkligen inte brukar göra, men nu var det dags.

Alltså ja, de enda billiga affärerna som finns här är H&M och Zara. Resten är Gucci, Prada, Marc by Marc Jacobs, Miu Miu, Moschino....OSV OSV OSV OSV OSV. Inte så rolig shopping för en medelsvensson som mig, med andra ord.

En bra sak jag gjorde var att skaffa ett italienskt nummer, så jag kunde smsa en svensk tjej som också är aupair. Sagt och gjort, Linda och jag bestämde träff. Vi satte oss i Parco Sempione, gick igenom Il Castello, för att sedan ta oss en aperitivo. Det var så himla gött och trevligt och fint. När klockan slog 23 drog vi oss hemåt.
Jag åkte till min bil. Fattade INGENTING om hur man betalar parkering. Mannen i parkeringshuset kunde ingen engelska, men han hjälpte mig ändå. På vägen hem flippade min GPS och jag var så jävla rädd. Ut på mörka småvägar, där bl a två prostituerade vinkade åt mig. Till slut ignorerade jag teknikens under och körde på känsla/vägskyltar istället, och TACK GODE GUD för att jag hittade hem. Heeeelt skakis.

Idag har jag sett på lite svensk tv såsom Dansfeber och Idol. LOVE IT!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback