feel the love

Jag älskar att vara duktig!


Min mamma kastade in mig i bilen och jag vågade inte annat än att övningsköra. Sist var i höstas och jag och mamsen blev ARRRGA, och vi bråkar verkligen aldrig. Nu var det iaf dags igen tyckte Gunnsi. Jag var så jävla bra ska ni veta, fyfan vilken glidare jag är. Mamma var nöjd, jag var nöjd. Och hungrig.
Istället för att göda mig åkte vi till VOK-stugan och sprang. Min mamma är en riktig hurtbulle och tog 7,5km-spåret medan jag tog 5km. Duktigt av mig som aldrig sprungit längre än 2,5km typ. Vi räknade med en timme eftersom jag säkert bara skulle gå. MEN HAHA, jag sprang nästan hela vägen och klarade mig i mål på ynka 35 min. Jag vet inte vad ni tycker, om det är bra eller dåligt, men jag är friggin nöjd.

Väl hemma igen kastade jag mig i vår himmelska fåtölj och somnade, som vanligt (häpnadsväckande som en farfar och inte som en katt den här gången, Ebbot). När jag blev väckt stod maten på bordet och en long lost plastbror var i mitt hus. Vi åt och pratade, pratade, pratade. Åt lite till. Vi sörplade kaffe och gnagade på lite choklad. Efter att ha inkasserat 1000 vuxenpoäng fick jag nog och spelade bas på högsta volym i mitt rum. Damn, I'm good.

Nu MÅSTE jag plugga så att jag inte får IG-fucking-varning i alla ämnen.
Arrivederci!

Kommentarer
Postat av: Ebbot

farfarkatten Matil kurar ihop sig nöjt med svansen mellan bena i sin mjukmjuka fåtölj, tänder sin pipa och stryker sig i skägget med tassen...
(


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback