you know I got it
Okej - Ludde, John och Gustav hade inte alls träffat Björn. John lurade mig, den jäveln. Dock träffade Ludde hela Mando Diao nästa dag, eftersom han har nån sorts VIP-pass. John och Gustav pratade med Gustaf respektive Björn i telefon också. Grr..
Anyway.. Mando Diao-konserten var sjuk. Efter någon timmes battlande mot folk hamnade jag nääästan längst fram. Med endast 2 personer framför mig kom Adam Tensta ut på scenen. Det blev inget vidare drag tyvärr. Jag kämpade mest för att behålla min plats, tjejen bredvid mig var psycho och mycket större än mig. Hon armbågade mig sisådär 20 gånger, men jag gav mig ICKE. Those Dancing Days spelade senare och sångerskan var jättetråkig. De andra i bandet, i synnerhet keyboardisten, var glada och skuttiga, vilket höjde betyget lite.
Även då var det en ständig battle.
Två fjortistjejer framför mig tryckte ut sina rumpor så att hela publiken bakom hamnade i obalans. Jag gav igen genom att lite oskyldigt trycka upp mitt, antagligen inte så sköna, armand i den enas rygg - HÅRT. Efter 3 timmar av hård fysisk träning kom Mando Diao äntligen ut på scen. Jag kunde inte röra mig, inte se något och kunde knappt andas (om jag inte stog på tå med ansiktet mot taket).
Psycho-tjejen armbågades lite till och tillslut frågade hon mig: VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?
Jag, som faktiskt inte gjorde nånting, svarade lugnt: Det är ju inte jag, det är folket bakom som trycker på.
En tjej bakom mig försvarade mig med vilket psychot svarade: Jaa, eller hur, verkligen. Som om hon inte trodde på oss. Hon hade inte alla chips i påsen om man säger så!
Efter ungefär halva konserten stod jag och Anna inte ut längre, så vi gick längre bak. Där kunde man dansa och framför allt - SE!!! Dock missade man ju ögonkontakten och det där magiska.
När Mando slutat spela sprang jag fram och lyckades fånga Samuels trumpinne. Jag blev helt rörd, åååh!
Ludde och Gustav följde oss hem till vår lägenhet och åkte sen hem till deras.
Resten av helgen spenderades runt Götgatan och city. Några B-kändisar lyckades vi också spotta, bland andra Natasha Peyre, Dhani, Calle Norén samt Gudrun Schyman.
Jag har nu även bara en endaste 5-krona i min ägo, men imorgon kommer mor min hem från Indien och har jag tur ger hon mig lite pengar. Hoppas!
Ikväll kommer min bästa Josefina hem till mig och äter mat, tillsammans ska vi njuta av vetskapen om en ledig dag imorgon. För att inte göra ett långt inlägg längre; Hejdå!
Anyway.. Mando Diao-konserten var sjuk. Efter någon timmes battlande mot folk hamnade jag nääästan längst fram. Med endast 2 personer framför mig kom Adam Tensta ut på scenen. Det blev inget vidare drag tyvärr. Jag kämpade mest för att behålla min plats, tjejen bredvid mig var psycho och mycket större än mig. Hon armbågade mig sisådär 20 gånger, men jag gav mig ICKE. Those Dancing Days spelade senare och sångerskan var jättetråkig. De andra i bandet, i synnerhet keyboardisten, var glada och skuttiga, vilket höjde betyget lite.
Även då var det en ständig battle.
Två fjortistjejer framför mig tryckte ut sina rumpor så att hela publiken bakom hamnade i obalans. Jag gav igen genom att lite oskyldigt trycka upp mitt, antagligen inte så sköna, armand i den enas rygg - HÅRT. Efter 3 timmar av hård fysisk träning kom Mando Diao äntligen ut på scen. Jag kunde inte röra mig, inte se något och kunde knappt andas (om jag inte stog på tå med ansiktet mot taket).
Psycho-tjejen armbågades lite till och tillslut frågade hon mig: VAFAN HÅLLER DU PÅ MED?
Jag, som faktiskt inte gjorde nånting, svarade lugnt: Det är ju inte jag, det är folket bakom som trycker på.
En tjej bakom mig försvarade mig med vilket psychot svarade: Jaa, eller hur, verkligen. Som om hon inte trodde på oss. Hon hade inte alla chips i påsen om man säger så!
Efter ungefär halva konserten stod jag och Anna inte ut längre, så vi gick längre bak. Där kunde man dansa och framför allt - SE!!! Dock missade man ju ögonkontakten och det där magiska.
När Mando slutat spela sprang jag fram och lyckades fånga Samuels trumpinne. Jag blev helt rörd, åååh!
Ludde och Gustav följde oss hem till vår lägenhet och åkte sen hem till deras.
Resten av helgen spenderades runt Götgatan och city. Några B-kändisar lyckades vi också spotta, bland andra Natasha Peyre, Dhani, Calle Norén samt Gudrun Schyman.
Jag har nu även bara en endaste 5-krona i min ägo, men imorgon kommer mor min hem från Indien och har jag tur ger hon mig lite pengar. Hoppas!
Ikväll kommer min bästa Josefina hem till mig och äter mat, tillsammans ska vi njuta av vetskapen om en ledig dag imorgon. För att inte göra ett långt inlägg längre; Hejdå!
Kommentarer
Postat av: anna
hon hade inte alla indianer i kanoten heller :D
Postat av: olivia
eller så kan vi ju ta en av Julias: Han pratar men ingen lyssnar...?
:D:D:D:D
Postat av: diana
haha, VILKEN KNUFFAR-BRUUD ;)
Trackback