matilda

lite fika med klasskamraterna som stavas Agnes, Josefine, Cajsa, Cornelia och Ebba(?) smakar alltid bra. smakar alltid bra. sma...
Det är alltså det som händer klockan 19. Vi ska lyssna på musik och se hur plattor vänds.
jabaskojde



imorgon har jag endast italienska och foto. jag älskar min klass. älskarälskarälskar. idag älskade vi varandra så mycket att vi knöt ihop våra skor. det var kul. hej

En schveinnöjd Matilda återvände till hemmet efter en stadsrunda efter skoli. Idag slösade jag mina pengar på: mössa, body butter, ansiktstvätt..tror jag, glad Buddha, overknees, samt armband jag pysslat ihop alldeles själv. Till kvällsmat bjöd min betjänt Mamman på ärtsoppa, så jag råder er att hålla er undan i skolan imorgon. Jag brukar klara mig från methangasattacker men man kan aldrig vara säker.

Jag somnade sittandes i min soffa med datorn i knät. När mamma väckte mig stirrade jag bara på henne. Jag var ungefär levande död, fast vaken sovande. Jag var vaken, fast jag kunde inte prata. Läskigt, ehehehehe.

En fin natts sömn ska jag få nu. Fan vad fint go' vänner. Imorrn ska jag skita på väggarna. Hejdå

lugg i preteritum

lugg i presens

min lille bloggsatan känns som mitt obstinata barn. bara så jävla jobbig.
och därför, på tal om ingenting, tänkte jag fråga: ska jag klippa rak lugg igen?
(inte för att någon kommer svara.. eller så kommer jag opponera mig mot era åsikter,
för så är jag ibland. säger nån si, säger jag så. hejdå)

och har ni en stund över ber jag er att läsa Montecore - en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri.

Nu är jag tvåa och det känns väl.. bra. Jag har bara sett gamla vanliga kompisettor idag. Vart är allt as-sexigt lammkött som jag sett fram emot?

Se upp liksam, för jag har hagelbyssen med mig.


Efter skolan åt jag mat, hängde på öster (??????????), övningskörde pa bilskoli, åt mat, longboardade hem till Josefine, åt muffins, lyssnade på musik, sjöng, dansade, longboardade hem. Det var kul.
Adjö. Ja!

I förrgår blev det inte alls som jag tänkt mig. Det blev ingen Aggi, men däremot en Annsi. Hon och jag gick hem till Joanna och träffade folk. Jag hade trevligt, men kvällen skulle inte sluta där. En blå minibuss tog mig, Anna, Ebba och Josefine till Hangvar. Ett grustag i Hangvar, av alla ställen på jorden. Där fanns dj:s, partytält, soffor och glada människor. Musiken höll mig relativt pigg hela natten, och jag somnade inte förrän halv 12... igår. 25 timmars konstant vakenhet kunde dock inte sakta ner mig.
Efter 4 timmars sömn hoppade jag upp och åkte hem till Isabelle. Hon, jag, Josefina och Nicoline åt middag, till den nu sjuttonåriga Bellas ära. Det var gott och min magsäck blev liksom aldrig full. Bellen hade hyrt en lokal och där fortsatte kvällen med diverse människor.
Jag som egentligen hatar "jag har aldrig"-leken var helt plötsligt i desperat behov av den. Min bästa fråga var: Jag har aldrig kysst någon i en garderob på ett vandrarhem...i Väskinde...
Tro det eller ej, men det var faktiskt så många som 4 stycken som fick erkänna sig skyldiga.

Idag sov jag till halv 3 och sen dess har jag sett på tv, ätit en gammal kycklingfilé, druckit asmycket té, städat i 5 minuter, plockat upp en och samma vindruvekvist från golvet 3 gånger, pratat i telebobo med Aggvard, inte varit ute, varit ashungrig.
Ashungrigheten ska nu åtgärdas med något man kan äta. Chockerande? Nej.




Imorgon är jag en tvåa och det känns förjävligt. Rent ut sagt; förjävligt.  Hejdå

(Hello! Matilda, Ebba, Bajskorf)

Trodde jag på det själv? Va? Va? Va?
Att estet skulle vara slappt... pfff. Det nya schemat säger mig: Ingen sovmorgon.
Det är väl dock lite mitt eget fel eftersom jag går språk, även om jag inte måste. Fredagarna består åtminstone av 6 timmar bild och form. Känns faktiskt ganska skönt!

Gårdagen spenderades hos Oskar med film och diverse tillbehör. En snabb visit, springandes under ett täcke, hos grannen. Äta lite plommon, sen film igen. De vi hann med var: Mustang, Supersugen och Them. Sen skulle jag hem för att...

Idag har jag sett min systerson döpas. Charlie Anders Torsten. Han var så lugn hela tiden. Frågan är dock varför jag hade ett bubblande skratt inom mig hela tiden!? Jag ville bara brista ut i ett riktigt asgarv, utan egentlig anledning. Underbaaaarght!!!
Kvällen (eller mamsen) bjuder på middag, och senare ska jag nog träffa min blivande klasskamrat Aggi, YAYAYYAYA!!!

några människor blir lite längre ifrån en vän. 4 timmar sen ses man igen.

Precis, Olivia flyttar till Stockholm. Igår åt vi mat i hennes ära. Min mage blev liksom aldrig helt full. Jag överdriver inte när jag säger att jag åt 7 portioner bulgursallad. Som om det inte vore nog åt jag godis, bulle, chips och chokladbollar också. Idag är jag ändå en ganska smal människa.

Som nybliven arbetslös ska jag till stan med mjeursen för att kolla min blindhet. Härligt att få ta ut longboarden igen efter en dag av regn.

(och ikväll ska jag få träffa Josefina, men inte bara henne, utan Tonje, Cecilia och Isabelle också. Mys!)

Livet leker med förkylningen som tar över min kropp. Jag är glad ändå, för jag har numer en longboard. Jag låtsas att det är min, men tyvärr! Jag får tacka Axel för det underbara lånet!

Ikväll har jag träffat Milly Mc Frilly. Hon, jag och Josen gled runt, åt sushi, gled, lekte på olika lekplatser samt lyssnade på musik. Det är väl för härligt ibland!

Jadock. Jag blir helt lycklig av en viss mans musik. Tyvärr säger jag inte vem (för jag vill ha honom för mig själv). Synd för er!  eheheheheheheheheeee
 






Sista dagen på jobbet imorrn. Det ska firas med ett "hurra!". Ja. Hejdå

Jag varnar er. Detta kanske inte är intressant för er, men ack så bra för mig när jag vill minnas.
Minnas det bästa som hänt mig.


Vart ska jag börja detta mastodont-inlägg?
Kanske en snabb start.
Båten till Nynäs-sova i Stockholm-flyga till Athen. En underbar kvällsvärme mötte oss när vi slog oss ner på en restaurang i Pireos, hamnstaden. Efter en väldigt konstig cheeseburgare bordade vi båten till Naxos. Den skulle ta 8 långa timmar. Biljetten avsåg platser på golvet utomhus. Jag och mina älskade Jossan och Ebba gjorde oss beredda för att sova. Gjorde vi det? Nej! Vi träffade de underbaraste italienarna (vi kallar dom "italienarna 1") på denna jord.. typ. Jag som alltid trott att alla italienare var sliskiga blev motbevisad. Tyvärr skulle vi aldrig ses mer, de skulle av på Santorini.

Naxos var en underbar ö med små gator och vita hus överallt. Stranden var inte så vit som husen, men den bjöd på de högsta och bästa vågorna. Den första kvällen gav vi oss ut för att ta tempen på utelivet. Det var restauranger överallt, men inget party direkt. Vi invigde istället kvällen med varor från Supermarket, och blev lite extra Östermalms-överklass-tantiga. Naxos var nog mest fossilernas och parens hemstad. Vi slog oss iaf ner på en uteservering på hamnen där de hade happy hour hela tiden. Av ren slump satte vi oss bredvid två underbaaaara italienare vid namn Giovanni och Federico ("italienarna 2"). Vi blev kompisar och blabla.

Andra dagen på Naxos såg likadan ut: strand sedan ut. Vilka råkar vi på? Jo italienarna 2, såklart. Efter några drinkar med tomtebloss och hela galoppen bestämde vi oss för ett nattligt bad. Vi lekte "Hajen" och var bara helt glada i hatten.
Grabbarna drog vidare till Ios och dit skulle ju vi också, så vi bestämde träff: Midnight at da fuckin' square on Saturday.

Tredje dagen... såg likadan ut. Stranden-ut. Efter lite funderingar utanför en bar frågar en röst: Är ni från Sverige? (de hade sett det på min T-Shirt Store-tröja... eller kanske på det blonda håret?) Vi är ju från Sverige, som ni vet. De som frågade var några skojare från Stockholm. Tillsammans utgjorde vi ungefär 90% av alla svenskar på Naxos. Vi slog oss ner på den skandinaviska baren som t o m spelade Kent. Även den här kvällen blev det nattligt bad, men även lite hallabalou. Håhå-jaja. Efterfest med bra musik på den manliga delens balkong. Dock grydde morgonen och vi gick hem.

Efter Naxos drog vi till Ios (<3<3<3<<3<33<33<33<33<3<3<3), party-ön! Vi bodde först på den tråkiga sidan av berget. Den roliga fanns på andra sidan. Vi bestämde oss åtminstone för party i the Village, själva centrumet som låg uppe i bergen. Vi valde att gå vilket visade sig vara en dum idé. Som tur var fick vi en jättebra vägvisarkompis från Chile. Efter ett hårt träningspass var vi i himlen. Åh älskade the Village.
På da fuckin' square hittade italienarna 2 oss, nu även med deras kompis Marcos. De visade oss in i virrvarret av små gränder, proppfulla med barer. Vi gick in på det som kom att bli min favoritbar. En rökig liten rockbar vid namn Jonis rock and electro (eller nåt sånt, egentligen irrelevant). Vi dansade vidare till den svenskägda baren Rehab där det bjöds på oändligt många gratis-jäger-shots. Dock var jag sparsam! Snälla Marcos skjutsade hem oss och Giovanni eskorterade oss ända in på rummet, den fina gentlemannen.

Långt inlägg? Mjo, men så blir det.

Föräldrarna i vårt sällskap hade fixat boende på Mylopotas beach på den roliga sidan av berget. Deep Blue kom att bli vårat residens hädanefter. Nu hade vi dock blivit informerade om bussen som gick hela tiden upp till the Village, så den hoppade vi på när natten närmade sig.
Vi träffade åter igen italienarna 2. Rockbaren välkomnade oss, men även ett "HEELLLOO!". Jag tänkte bara: Åååh nej, inte igen. (alla ropade nämligen "heeelloooo!!"). Jag gav upp tillslut och vred på huvudet.

Där stod de. Så söta och fina som jag mindes dem. ITALIENARNA 1!!! Min favorit av de cirka 7 killarna var och är Eduardo. Vilken underbar människa. Han lyssnar på bra musik och är bara sådär charmig... och upptagen. HEHE.
Vi sprang omkring på stan och var till slut på väg mot Lemon. Strosande på gatorna ser jag honom med stort H.
Killen vi spanat in på båten från Naxos till Ios. Jag drog till med ett klassiskt "Heeelloooo!" och därmed var han inhåvad.
Herregud vilken kille. Han kom att bli min man för kvällen.
Han var sådär sött efterbliven som bara italienare med dålig engelska kan vara. Huvudet på honom var säkert nerknarkat också, men det gjorde ingenting. Han dansade så sött och ojojoj vad jag önskar att han kunde bli min man. Andrea hette han men på min mobil går han under sitt alias: Andrea sexig som fan Dreads Älska bare. Lite osammanhängande, men hur skulle jag annars förklara honom?
När natten började bli morgon fann vi en taxi och åkte hem. När jag kliver ur bilen står han där också. HIHIHI. Så himla söt. Dock fångades inte hans perfekta ansikte på bild, men jag minns exakt hur han ser ut och hur han luktade.
(Vadå 12 år igen och helt kär vid första ögonkastet? Haha!)

Dagen efter spenderades på campingen Far Out's ena poolområde. Där träffade vi tysken från kvällen innan. Den där modellen för Acne som hade långa blonda lockar. Ojojoj igen. Vi umgicks och drack drinkar i solen med han och hans kompisar.
På kvällen var det samma visa igen: the Village.
Alla var trötta men INTE JAG!!!! Jag och Jossan följde med Eduardo, Nicola och nån mer till Liquid. Världens bästa klubb. DJn verkade pårökt men det gjorde ingenting, för han var bäst. Bara blipblop-musik utan sång. Vid ena väggen satt en snubbe och spelade bongotrummor till musiken och jag dansade som aldrig förr. Josen var lite krasslig och italienarna lite trötta, så jag dansade helt frigjort och konstigt med 10 okända killar. Det var så skön stämning och inget kladd. Jag dansade t o m med några som skulle kunna vara min pappi. Jag var lyckligare än jag varit på länge!

När vi kom hem var även Ebba hemkommen. Jag och Eb sov på balkongen. Den underbara, stora balkongen. Eller.. sov och sov. Vi var så exhalterade över dagarna som varit att vi knappt kunde ligga stilla. Vår sista kväll på Ios hade kommit till ända.
Far Out's andra poolområda blev våran hemvist dagen efter, tills det var dags att åka till Athen. Vi skulle sitta på en båt i 13 timmar framöver. Vi hade dock first class tickets. Vilket visade sig vara en niiiitlott. Vi umgicks med delar av italienarna 1 istället; Filippo och Ricardo. När det blev för kallt för att sova ute drog vi oss in i första klassens avdelning; en rökig salong med stenhårda fåtöljer som var upptagna av feta, rökande maffiosos som spelade kort. Vi lade oss på golvet, precis mitt i vägen för alla förbipasserande. Och bara sisådär hejhå var resan slut och vi var framme.

Athen var ett jävla rövhål med sina 34 grader i skuggan. Vi såg iaf på gamla grejer som Akropolis-saken och Arkeologiska muséet. Sen hände inte så mycket mer. Förutom att jag åt på McDonalds och svettade mig 5 kilo lättare.

Flygi hem åså såve i ståkhålm å så hemme niu!
(Resesällskapet blev av med 17000 kronor i pengar och ägodelar pga gubbar i buskar och ficktjuvar på metron, ackackack).



Ett sista My name is Inga-Benny Lava-underbaaaarght-....??? JAG SKA INTE HA NÅ .....!!!!-skrik till Ebba och Josefine, mina allra finaste, trognaste, bajsnödigaste, snyggaste, underbaraste vänner!

Jag är hemma!
Det jag främst vill att ni ska veta är att jag träffade min drömman. Ni ser dread-killen här lite längre ner!? Han såg ut som honom... fast snyggare. Han var italienare. Italians do it better, liksom.

(och den här resan är det bästa som hänt mig)